Apropå den pågående debatten om statsbidrag till kristna organisationer, publicerar Maranataförsamlingen ett utdrag ur en väckelseappell av Arne Imsen, publicerad i Midnattsropet nr 9-12 1986 (Julnumret):
Offertjänsten och statsbidragen är oförenliga motsatser som med konsekvens utesluter varandra, eftersom det första reformerar medan det andra deformerar församlingsgemenskap och evangelisation. Vad det här handlar om är att förbli i trohet mot församlingens brudgum och Herre. Med detta urkristna synsätt kan statsbidragen inte betecknas som någonting annat än kvalificerad prostitution med skökolön; ett koppleri med en kopulation som ger sin kromosomfrukt i sin tid.
Det är uteslutet att penningmedel framtvingade genom skatteplikt skulle föra med sig någon välsignelse för Guds verk. Det faktum att kyrkan och andra grupper i det pluralistiska samhället får samhällsstöd för sina verksamheter kan definitivt inte åberopas såsom godtagbart skäl, för att den fria kristna församlingen bör eller kan etablera motsvarande relationer till staten. Jämförelsen är inte adekvat, eftersom problemet inte utgör ett politiskt rättvisekrav, utan gäller värdemotsättningar och distanser som inte är jämförbara och förhandlingsbara.
Den fria kristna församlingen kan nämligen inte exponeras och exploateras som en förening av folkrörelsekaraktär utan att den förlorar sin helt unika egenart. Med avseende på tro, gemenskap, funktion, offer och tjänst, kan den inte relateras till några andra storheter än Herren Jesus Kristus och Guds rike.
Den urkund, som för församlingen är ensam och avgörande auktoritet för dess konstitution, funktion och fullmakter, är med avseende på läran och dess praktiska tillämpning, såsom den mönsterbildande gestaltades i urkristen tid av principiella och praktiska skäl, helt avvisande till bilateralt samröre. Denna hållning påverkas och förändras inte med föränderligheten hos de politiska system, som från tid till annan härskar genom statsmakterna i världen.
Den kristna församlingen får ej heller tillåta att motståndare kränks, därigenom att de skattevägen tvingas bidra till försörjningen av en religiös företeelse, som de helst av allt skulle vilja se spolierad. Blotta tanken på ett sådant missförhållande borde vara helt outhärdlig för varje kristen och sätta stopp för hanteringen. Det är heller inget idealiskt utgångsläge för evangelisation om medborgerliga plikter orsakar positiva eller negativa fixeringar, som frammanat fördomsfulla reservationer mot frälsningsbudskapet hos mottagarna. I den kristna församlingen är nämligen offergärningen uttryck för en andlig kallelse och tjänst, där givaren tillför penningvalören ett värde som är oskattbart och i sig bär gemenskapsförmedlande välsignelser till denne och församlingen. Den fundamentala skillnaden är alltså att den kristna offertjänsten vidgar dörrarna för fördjupad syskongemenskap där den redan finns, medan däremot statsbidragen just genom sin tvångsnatur stänger dörrarna för evangelium och dess budbärare.
Det bör därför stå klart för alla, att den avvisande attityden till samhälleliga församlingsstöd inte är baserad på negationer, utan en fast övertygelse om att församlingens särställning och natur inte har eller behöver något komplement eller alternativ till sitt offerliv, ty det är en sådd som bereder en skörd av mångmultiplicerade och mångfaldiga välsignelser, utan vilka församlingen inte kan förnyas och växa.
Offertjänsten och statsbidragen är oförenliga motsatser som med konsekvens utesluter varandra, eftersom det första reformerar medan det andra deformerar församlingsgemenskap och evangelisation. Vad det här handlar om är att förbli i trohet mot församlingens brudgum och Herre. Med detta urkristna synsätt kan statsbidragen inte betecknas som någonting annat än kvalificerad prostitution med skökolön; ett koppleri med en kopulation som ger sin kromosomfrukt i sin tid.
Relaterade länkar:
http://www.ungdomsstyrelsen.se/kat/0,2070,1464,00.html
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=3750914
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=214867
http://www.nyhetskanalen.se/1.1667307/2010/06/06/statliga_bidrag_trots_diskriminering
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3757977
