med att det nya huset som genom de offer ni skickat och våra bröders uthålliga arbete blivit färdigställt på mindre än två månader!

Lördag eftermiddag samlades vi på och vid terassen av det nya huset, till en riktig tacksägelsehögtid. Sean ledde mötet, och kallade fram både Paul och Luson, som varit med från första stund i byggarbetet. De sjöng och uttryckte stor glädje över att huset är färdigställt. Delfina, som nu fått ett fint hem för familjen, kom fram tillsammans med sina barn, och ledde sången med en frimodighet och glädje man knappt sett hos henne!

Theresia köper in mediciner till Haitiresan

På torsdag kommer några av församlingens utsända missionärer i Dominikanska republiken att göra en resa till Baptiste i Haiti. Stina, Emanuel, Veronica och Sean kommer att ta med sig en del mediciner, mat och annat som det finns behov av. Var med och bed för resan.

Under veckan som gick kunde Comunidad Maranata påbörja byggnationen av ett hus i Palavé. Huset är till en fyrabarns-familj som fram tills nu levt i ett hus som inte kan beskrivas som annat än ett ruckel. Här följer några foton på när grunden läggs. Klicka på rubriken för att se foton.

Gud välsigne och bevare er alla, ni är i mina tankar och böner dagligen.

Att vara här i Santo Domingo har verkligen öppnat mina ögon för det arbete som alla de involverade har lagt ned. Det tog litet tid att landa och börja känna sig hemmastadd med folk, men församlingen i Palavé och folket i Cañadan är så öppna och de fick mig att känna mig så välkommen att jag nu känner mig helt hemma. Jag tycker om att följa med Stina till våra enkla men också uppskattade bibelstudier i Cañadan. Stina skriver ut en bibelvers och vi promenerar ner till Clothildes hus, det är extremt varmt och stanken från avfallet är ibland överhängande. Folk bor i små, enkla hus och elektriciteten kommer och går utan förvarning.

Det är alltid en stor grupp människor som spelar bingo i gången utanför Clothildes hus och det kan bli ganska bråkigt med en hel del käbbel, och om det finns elektricitet så ekar det av hög musik genom dalen. De flesta människor som vi möter på vår väg känner igen oss och de hälsar med värme. Jag har aldrig känt mig hotad någon gång här, även om jag har lagt märke till en del skumma affärer och lukten av marijuana ibland. Vi hälsas varmt och stolar ställs fram, ibland från olika hem så att det finns tillräckligt för alla att sitta. Vi är kanske 5-6 stycken.

Stina läser bibelversen för dagen, och vi repeterar alla efter henne, sedan fortsätter vi att läsa ett kapitel. Eftersom min spanska inte är så bra börjar mina tankar att vandra litet fritt och snart kan jag få fatt i den känsla som de flesta i gruppen hyser. Jag tror att de har många vardagliga problem som de brottas med, men det är inte förrän vi nämner våra böneämnen som de hörs av. Jag kan bara gissa om de djuapre, underliggande bekymren som dessa människor kämpar med varje dag. Vi måste komma ihåg dem i våra dagliga böner. Vi dricker alltid kaffe tillsammans efteråt, och samtalar litet. Jag känner mig så välkommen och så hemma, och jag är säker på att vad de än har hemma i sina hus, det skulle de ge mig ifall jag frågade. Den materiella världen verkar

avlägsen, och den andliga ter sig desto starkare av den anledningen.

Mötena i Palavé är litet annorlunda, men det fattas inte människor som vill vittna och sjunga till Jesu ära. Det finns alltid många barn, men för det mesta så sitter de och lyssnar och sjunger med. Emanuel har hållit några underbara bibelstudier, och Stina är alltid redo att översätta. Arbetarna kanske är få, men de är villiga… halleluja!!!! Gabriella är en sådan underbar mor, det kan inte vara lätt med både Saga och Nora i denna hetta, och även om vi alla hjälper så mycket som möjligt, så är hon ett starkt torn bakom Emanuel, vilket ger honom möjlighet att predika Guds ord och ännu mycket mer. Igår kom en liten flicka på kanske 4-5 år och satte sig i mitt knä medan vi hade vårt möte. Hon har varit litet blyg och har haft problem med hörseln. Jag blev både förvånad och glad när hon klättrade upp i mitt knä och satt med mig en stund. Jag tror att hon, som många av oss, bara behövde en kram.

Vi har haft några tankar denna vecka om att kanske odla våra egna tomater, gurkor etc. och även om det bara är på ett tidigt stadium, då det handlar om att lägga frön i jorden, och så vidare, så tycker jag att det vore fantastiskt om vi kunde odla några varor själva och ge dem till medlemmarna i vår församling. Jag kommer att hålla er alla uppdaterade om hur det kommer att gå. Det är tidigt än, men det finns rejält med ambitioner. Jag känner att saker och ting verkligen går bra här, vi kan hjälpa varandra så mycket som möjligt och det vardagliga arbetet faller naturligt på dens lott som är mest lämpad för uppgiften ..Gud är god..!!!

Jag saknar er alla och önskar er Guds välsignelse. Herren bevarar och fyller er tid med kärlek som bara kan komma från vår Herre Jesus Kristus …Kom snart, Herre!”