Från morgon till kväll domineras det mesta här av katastrofen i Haiti. Sjukhusen i Dominikanska Republiken är fullbelagda av hittransporterade haitier, varav flera barn som förlorat sina anhöriga. Då de är färdigvårdade är det ingen som vet vart de ska ta vägen. Direktörer för de olika sjukhusen vädjar om hjälp, främst behövs fler läkare och mediciner. Också vatten är en stor bristvara. Vid Jimani, största gränsövergången mot Haiti, är det kaos med alla tusentals människor som kommer dit. Media uppmanar folk att inte resa till gränsen utan att ha giltigt skäl. Många ger sig helt känslomässigt iväg för att man vill hjälpa till, men utan att koordinera med de hjälporganisationer som finns, vilket leder till än mer kaos. Den som åker med bil måste räkna med att vid gränsen finns ingen bensin att få tag på, det är ont om mat och det finns inga hotell att ta in på. Myndigheterna varnar för att ta med barn och människor med svag hälsa.
Vår haitiske broder Michelot har mycket släkt i Port au Prince och fick igår bekräftat dödsfall inom familjen. Nyheten nådde honom genom en familjemedlem som bor i USA. De flesta haitier försöker förgäves kontakta sina anhöriga. Fortfarande idag lever man i ovisshet. Michelot besökte idag Dario Contreras, Santo Domingos största sjukhus. Syftet med besöket var att bistå de haitier som förts dit. De flesta av dem kan ingen spanska och där får Michelot agera tolk så att patienterna har möjlighet att kommunicera med läkare och sjukvårdspersonal.
Tidigare idag träffade jag en haitisk man som besökte en tidigare arbetsgivare för att vädja om hjälp för att kunna resa till Haiti. Han hade precis fått veta att båda hans föräldrar samt syskon var döda. 60 procent av Port au Prince är borta, en stad med 2-3 miljoner invånare…
I morgon, söndag, reser Zebastian och Marceló till Haiti. De ska bland annat besöka den plats vi var på under mellandagarna, där också Marceló har större delen av sin släkt. Vi har försökt få information om vad som hänt där, dock utan att lyckas. Det lilla vi vet är att flera hus rasat och det finns flera skadade, bland annat Marcelós mamma. En annan av församlingens bröder i Palavé, Elia, kommer också han från samma bygder, varför Zebastian och Marceló också kommer att besöka hans familj. De kommer också att orientera sig för att få en uppfattning om hur vi på bästa sätt ska kunna nå fram med en hjälpinsats. Resan beräknas ta två till tre dagar.
Om en stund har vi möte i Palavé då vi återigen kommer att träffa våra drabbade syskon. Så gott som alla våra vänner där har släktingar i de jordbävningsdrabbade områdena, och fortfarande väntar de på att få veta om just deras familjer lever eller inte.
Önskar er alla Guds rika välsignelse och vädjar om fortsatt förbön och offer för alla drabbade.
Berno Vidén, Santo Domingo, Dominikanska Republiken
