Maranata driver olaglig skola! Påståendet har upprepats flera gånger i media efter TV-programmet på måndagkvällen. Vad ligger i detta?

Bakgrunden är denna: När några föräldrar redan i slutet av 1970-talet började bedriva hemundervisning i några storfamiljer inom Maranata, med stöd av den dåvarande skollagen, så uppstod kollisioner med media och myndigheter, vilka ledde till diskussioner som påminde om de som nu förs.

I TV-programmet ”Existens” i måndags (7/4) intervjuades Ingegerd Hillbom – chefsjurist på skolverket. Hon sade: ”Det är ju olagligt, för enligt vår lagstiftning så krävs det ett godkännande enligt skollagen för att få ha en skola. ”

Skolborgarrådet Lotta Edholm: ”..det är helt fel skulle jag vilja säga .” Och i DN har hon citerats så: ” Det är oacceptabelt och olagligt ”och lovar också att ”stoppa undervisningen”. Där tar hon tydligen till ett riktigt hotfullt språk: ” ...enligt Lotta Edholm är Maranatas hemundervisning ett exempel på där kommunerna borde ha möjlighet till tvångsåtgärder för att kunna hämta barnen till vanlig skolundervisning. ”

Varför, kan man fråga sig, för en enda flickas skull, som inte ingår i det stora systemet?

Utbildningsminister Jan Björklund säger i programmet bl.a.: ”Man bör vara skeptisk till om vi överhuvudtaget ska tillåta hemundervisning.”

1977 reagerade skolmyndigheter i bland annat Stockholm och Örebro. I tidningen Midnattsropet finns några artiklar som har dokumenterat detta. Först hade dåvarande skolminister Britt Mogård och Arne Imsen intervjuats var för sig av Per Grevér. Mogård sade bl.a: ”Man får inte ta ifrån barnen rätten till grundskoleutbildning som är avsedd att passa alla, att vara objektiv och allsidig.”

Men Arne Imsen motiverade hemundervisningen så: ”Vi vill förankra barnens livsåskådning i Bibeln.” (ur Midnattsropet 9 – 10 1977)

Skolförvaltningen i Stockholm hade efter ett besök i storfamiljen i Bromma, där sju barn då undervisades, blivit kritiska mot föräldrarnas sätt att tolka paragraf 35 i skollagen: ”Beredes barn i hemmet eller annorstädes enskild undervisning som väsentligen motsvarar grundskolans, skall barnet befrias från skolgång.”

Skolförvaltningen gjorde ett utlåtande: ”En paragraf liknande denna har funnits sedan lång tid tillbaka. Utformningen är i stort sett densamma som i folkskolestadgan. Den tillkom i en tid, då skolans huvudsakliga uppgift bestod i att lära eleverna läsning, skrivning och räkning och avsåg att bereda familjer möjlighet att undervisa egna barn i hemmet. Samhällsutvecklingen har emellertid medfört att paragrafen numera måste anses vara föråldrad och bör bli föremål för översyn. Undervisning enligt grundskolans övergripande mål kan inte ges i hemmen, varken vad gäller elevernas sociala utveckling eller undervisningsformer och arbetssätt. Genom tillkomsten av uttrycket storfamilj har innebörden i begreppet hem förändrats. Lagparagrafen kan därmed tolkas på ett sätt som inte var avsett vid dess tillkomst. När ett antal barn utan inbördes släktskap och/eller gemensam bostad sammanförs för att undervisas tillsammans bör detta enligt skolförvaltningens uppfattning betecknas som startande av enskild skola.” (ur Midnattsropet 2 1978)

I Örebro reagerade Skolstyrelsens ordförande, Ingmar Karlsson:
”Från skolförvaltningens sida planerar man nu att göra ett besök i storfamiljen i Örebro för att avgöra vad det handlar om.”
Ingmar Karlsson menar att han hittills inte fått några klara besked. Vad är egentligen hemundervisning? Kan man kalla det för enskild undervisning i hemmet om det är flera barn i samma klassrum? Och är en storfamilj att betrakta som en egentlig familj? …Från skolmyndigheternas sida vet man överhuvudtaget inte hur man ska tolka lagen . Kan undervisningen i storfamiljen i Örebro klassas som en skolenhet, slipper man vidare bekymmer . Då blir det istället länsskolnämnden som får ta ansvaret. …

Eugene Ekvall på utbildningsdepartementet (som höll på att göra en utredning om de enskilda skolorna i Sverige) tillfrågades: -Kommer den utredningen att ta upp §35 om enskild undervisning i storfamilj till särskild behandling? Ekvall: ”Jag kommer inte att slå fast att så och så ska det vara, endast redogöra för den enskilda situationen och den ursprungliga tanken bakom §35 om hemundervisning. Det är klart, att när paragrafen kom till, fanns ingen som kände till begreppet ‘storfamilj’. Men jag tror knappast att jag kommer att gå in direkt och analysera precis den här situationen. Den frågeställningen får debatten efteråt ta.” (ur Midnattsropet 4 1978)

Och paragraf 35 i den skollag som gällde då, började så småningom att ändras. Ett förslag som låg ute på remiss såg ut på detta vis: ”Beredes barn enskild undervisning, som väsentligen motsvarar grundskolans, skall barnet, efter anmälan av föräldrarna, befrias från skolgång. Med enskild undervisning avses sådan undervisning, som anordnas av föräldrarna för egna barn. Sammanförs barn från två eller fler familjer till gemensam undervisning, äger denna paragraf ej tillämpning. Minst en gång årligen skall kontroll ske att barnet får godtagbar undervisning samt att dess situation i övrigt är tillfredsställande. Är så ej fallet och vinnes ej rättelse på annat sätt, skall skolgång åläggas barnet. ”

Här syns tydligt ett avtryck av Maranata-debatten, eftersom lagen riktar sig så tydligt mot hemundervisning i storfamilj eller kommunitet. Detta förslag röstades dock aldrig igenom. Utan det förslag som till slut gick igenom 1985, såg ut på följande vis: Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikt på annat sätt än som anges i denna lag, om det framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter. Behov av insyn i verksamheten skall kunna tillgodoses. Medgivande kan lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess giltighetstid skall prövas hur verksamheten utfaller. Medgivandet skall återkallas med omedelbar verkan, om nödvändig insyn i verksamheten inte ges eller om det av annat skäl inte kan antas att förutsättningar för godkännande fortfarande föreligger.”

Så lyder alltså nuvarande skollagen, kap 10 §4, och sedan den infördes har det gått bra att bedriva hemundervisning i ytterligare drygt tjugo år i Maranata´s storfamiljer.

Och nu, igen väcks frågor, görs uttalanden..vart ska det leda?

Text: Hans Lindelöw

Lyssna här till det program som sändes i Radio Maranata Stockholm den 14 april kl 18.00.
Tage Johansson, Hans Lindelöw, Gertrud Johansson, Ulla Näsholm och Börje Hoff samtalar om Hemundervisning i svenskt, europeiskt och internationellt perspektiv.

I en mediastorm vilken hade sin upprinnelse i ett program producerat av Existens, hemmavarande i SVT, anklagas Maranataförsamlingen i Stockholm för att bedriva illegal skola utan insyn. Skolverksamheten ska ha pågått i trettio år och dessutom påstås att aga finns med som en del i undervisningen. Påståendena är absurda och saklösa och det är inte första gången en mediastorm baserad på lögner blir upphovet till att myndighetspersoner tar chansen att uttrycka sitt ogillande över Maranataförsamlingens verksamhet. Återigen finns behov av ett klargörande: Maranataförsamlingen i Stockholm driver ingen skola och har heller aldrig gjort det. Maranataförsamlingen i Stockholm agar inte heller barn.

Sverige är unikt. Man sätter sig över internationella deklarationer och konventioner gällande mänskliga rättigheter om dessa inte passar in i samhällets ideologi. Ett exempel är det som handlar om hemundervisning. Att skollagen har en paragraf som tillåter hemundervisning beror på att det är en självklar rättighet, internationellt sett. Men nu när det visar sig finnas föräldrar som hävdar sin lagliga och självklara rätt att själva ansvara för sina barns fostran och bildning, rasar myndigheterna. Utan att ta reda på fakta ger kommunalpolitiker och regeringsfolk offentligt utlopp för sitt agg mot maranataförsamlingens hemundervisande föräldrar. Exemplevis säger utbildningsminister Jan Björklund till Existens att han helt vill förbjuda rätten till hemundervisning: ”Det handlar om att i skollagen ta bort de regler som möjliggör att man kan ha hemundervisning av religiösa eller filosofiska skäl.”

Utbildningsministern understryker att man inom den borgerliga regeringen är helt överens och att Kristdemokraterna fullt ut stöder skärpningen som kommer göra det svårare, inte bara för hemundervisande föräldrar, utan också för konfesionella friskolor: ”De regler den här regeringen är överens om är strängare än vad den gamla regeringen lyckades genomföra.”

För att strypa rätten till hemundervisning måste regeringen också öppet deklarera att Sverige inte ställer sig bakom FN-deklarationens artikel 26 (3), där det står att: Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar. Det här är en rättighet som vare sig FN eller något annat organ skapat. Vad FN gör är att ge en allmän förklaring till en rätt som funnits nedlagd som en naturrätt så länge jorden varit befolkad av människor och den kan ingen demokratisk nation sätta sig över.

Vad är sanning om Maranatas skola? Den existerar inte. Uttalanden från Maranataförsamlingens representanter redigerades skickligt i Existens på ett sätt som fick hemundervisningen att framstå som en skola som drivs av Maranata utan tillstånd. Dock finns det föräldrar inom församlingen som fattat egna beslut om att hemundervisa, och då församlingen förespråkar och stöder dessa goda initiativ upplåter den vid behov lokal till föräldrarna.

Om det varit brist på insyn i hemundervisningen är det inget föräldrarna kan klandras för. Det ansvaret ligger helt och hållet hos den kommunala skola där barnet formellt står inskrivet. Föräldrarna har aldrig vägrat skolans kontrollanter insyn, som det felaktigt framgick i Existens. Däremot har det trots påstötningar från föräldrar ibland varit svårt att få den insyn och prövning lagen föreskriver. Trots denna brist från kommunernas sida har det ändå visat sig att hemundervisade elever fått godkända betyg och en mycket bra start i livet.

Svenska myndigheter fortsätter dock hävda att enskilda föräldrar inte har kapacitet nog att undervisa sina egna barn. Vid det här laget finns det tillräckligt underlag som bevisar motsatsen men det väljer man att inte lyssna till. Regeringen har inte ens bemödat sig med att utföra någon studie kring hemundervisningen, trots att det finns ett växande intresse både nationellt och internationellt. En orsak till motviljan är att en undersökning skulle slå sönder de argument man idag använder mot hemundervisningen, vilket i sin tur skulle innebära att statens huvudideologi skulle försvagas, nämligen den att barnen är statens egendom. I samma Existens-program som ovan, uttalade sig en av regeringens tidigare utredare, Margo Ingvardsson, på ett avslöjande sätt om den politik som är rådande: Föräldrarna disponerar barnen på fritiden…

I andra länder finns grundliga studier gjorda kring hemundervisningen. En undersökning gjord i USA, den största som någonsin gjorts, omfattar 20.760 deltagare. Där framkommer att hemundervisade barn klarar sig bättre på proven än barn i såväl allmänna som privata skolor. Dessutom visar den på andra intressanta fakta som exempelvis att hemundervisade barn engagerar sig mer socialt och tillbringar mindre tid framför TV-apparaten. Det finns fler liknande studier även från andra länder.

I Sverige är en ny skollag redan på gång som ska börja gälla i år. Processen med framtagandet av nya lagen har pågått i snart tio år och utvalda kommuner, domstolar, ombudsmän, skolmyndigheter och friskolor har kontaktats för att ges möjlighet att komma med synpunkter och invändningar för att påverka lagtexten och dess tillämpning. Att det i landet finns några hundratal föräldrar som idag bedriver hemundervisning med sina barn har regeringens utredare dock inte tagit någon hänsyn till. Inte en enda hemundervisande förälder har kontaktats för att ges möjlighet att kommentera lagändringen. Utredningen har inte heller tagit hänsyn till att hemundervisningen är en starkt växande undervisningsform. I exempelvis USA hemundervisas flera barn idag än det totala elevantalet i svenska skolor. Även bland våra närmsta grannländer är hemundervisningen betydligt mer vanlig än i Sverige och ute i Europa räknar man med att ca. 200.000 barn hemundervisas.

Enligt regeringens policy ska det i och med nya skollagen bli svårare att få tillstånd till att bedriva hemundervisning. I förarbetet till nya skollagen ges inte mycket utrymme kring frågorna om alternativa undervisningsformer överhuvudtaget. Tanken ryms inte i det totalitära skolsystem myndigheterna arbetar fram. Angående hemundervisningen ges en kort kommentar som totalt diskvalificerar de föräldrar som valt undervisningsformen: ”I sakens natur ligger att denna bestämmelse bör tillämpas med stor restriktivitet.”

Regeringen säger i paragrafens förarbete att ”villkoren för att få fullgöra skolplikten på annat sätt skall skärpas genom att det skall föreligga särskilda skäl för att medgivande skall kunna lämnas.” Vidare framgår att ”Inga remissinstanser har kommenterat frågan.”, vilket inte är så konstigt eftersom inga hemundervisande föräldrar kontaktats av utredarna. Skärpningen motiveras med att alla barn ska ha rätt till en likvärdig utbildning och att den aktuella verksamheten måste framstå som ett fullgott alternativ till den reguljära undervisningen för att medgivande skall kunna ges. Den ordalydelsen är i princip oförändrad från nuvarande skollag men för att ytterligare betona att bestämmelsen bara är avsedd att tillämpas i undantagsfall anser regeringen att ”det som en ytterligare förutsättning för medgivande anges att det skall föreligga särskilda skäl för ett sådant medgivande. Vad som kan utgöra särskilda skäl får avgöras från fall till fall vid en helhetsbedömning utifrån barnets intressen.”

Ett vanligt argument myndigheterna använder vid avslag av ansökan från föräldrar som vill hemundervisa är att barnen genom hemundervisning berövas en rättighet. Barnen ställs mot föräldrarna och utan att fråga vare sig föräldrar eller barn beslutar stadsdelsnämnder och kommunpolitiker över huvudet på den som ansöker. Ingen hänsyn tas till ovan nämnda tillgängliga studier om hemundervisningen eller de resultat som visas upp. Att det finns omdömen och utlåtanden från skolpersonal som övervägande gett hemundervisningen gott betyg tiger man om.

Vem avgör vad som är det bästa för barnen? Enligt svenska myndigheter saknar föräldrarna den kapaciteten. Det finns inte ett enda exempel på att föräldrar eller barn tillfrågats om vilken undervisningsmiljö som kan tänkas vara den bästa. Helt godtyckligt beslutas om barnens skolgång, trots att det i skollagen är klart uttalat som ett övergripande mål, att den unges inställning så långt det är möjligt skall klarläggas och att hänsyn ska tas till elevens vilja och åsikter.

Hemundervisning kan man välja pga många olika orsaker. Det kan vara med bl a religiösa, filosofiska, politiska och ett flertal andra motiv man väljer att som förälder i hemmet undervisa sitt barn. Skollagen ger genom 10 kap 4 § den lagliga grund som krävs för tillstånd. För den förälder som pga kristen tro och övertygelse är angelägen om en klar biblisk grundsyn på skapelsen, människovärdet och en kristet fokuserad värdegrund finns idag inget annat alternativ att tillgå än hemundervisning. De kristna friskolorna ges paradoxalt nog inte den frihet som gör det möjligt att i undervisningen under obligatorisk lektionstid ens förmedla den kristna trons absoluta grundfundament- tron på en skapande Gud. Under rubriken ”Skolan och den vetenskapliga teorin om evolutionen” på Skolverkets hemsida finns följande regler gällande fristående skolor: ”Ett grundläggande krav på fristående skolor är att de ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå svarar mot utbildningen i den offentliga skolan och att de även i övrigt svarar mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning i det offentliga skolväsendet. Till värdegrunden hör att undervisningen skall vara saklig och allsidig. Undervisningen i skolan skall alltså bygga på vetenskaplig grund… Grunden för skolans undervisning om livets uppkomst och utveckling skall vara den vetenskapliga teorin om evolutionen…Detsamma gäller när en konfessionell skola behandlar den egna tron om skapelsen. I skolan skall inte den vetenskapliga grunden ifrågasättas av trosföreställningar.”

Evolutionsteorier som ständigt förnyas och förändras, ifrågasätts och diskvalificeras, upphöjs ändå till vetenskap och presenteras som suverän och odiskutabel kunskap i svenska skolors lärosalar, alltmedan den kristna elevens tro, övertygelse och inre vetskap ständigt kränks och såras. Samtidigt tvingas den kristet troende pedagogen väga varje ord på våg i den kristna friskolans obligatoriska undervisning för att inte tro och övertygelse ska lysa igenom och av eleverna upplevas som påverkan och kränkning. Bidragsfällan snörper till munnen då tillstånd och offentlig finansiering kräver sitt underdåniga ja, och det kristna undervisningsalternativet utslätas till ett färglöst och för rådande samhällsideologi ofarligt alternativ. Påtryckningshotet kan inte misstolkas: ”Om en konfessionell skola kan förena den vetenskapliga teorin om evolutionen med den egna tron uppstår inget problem i dessa sammanhang. Problem uppstår däremot om skolan skulle anse att dessa inte går att förena. En skola, som vill följa bestämmelserna och behålla sitt tillstånd och sin offentliga finansiering, måste i sin undervisning hålla sig till den vetenskapliga grunden.” (Skolverket)

Till oktober månads partiråd har utbildningsminister Jan Björklund och integrationsminister Nyamko Sabuni lämnat in ett förslag att avskaffa rätten till befrielse från bl a sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Enligt folkpartiförslaget ska ”rätten till befrielse från olika lektioner i skolan av religiösa och kulturella skäl eller på grund av elevens inställning eller hemmiljö helt avskaffas”.
Vidare uttrycker Björklund och Sabuni: ”Alla elever har rätt till den undervisning som föreskrivs i läroplanen. Att föräldrarna inte delar uppfattningen om vad eleverna ska lära sig innebär inte att de ska kunna förvägra eleverna denna undervisning. Det är därför skolplikten är lagreglerad.”

Utvecklingen inom skolområdet går nu mycket fort, och nya stramare lagar och regler införs. Att det för barn kan upplevas som en djup kränkning att delta i ovanstående undervisning ska inte längre tas hänsyn till. Att det finns kulturella och religiösa skillnader i synsätt på sex- och samlevnadsundervisningen ska inte mer respekteras.

Sverige ska under alla omständigheter vara unikt och visar med en frustrerad stolthet upp en dyr, uppsjåsad och påkostad skola alltmedan insikten om att utbildningsresultatet rasar åt motsatt håll ställer höga krav på kraftåtgärder. Då hemundervisande föräldrar möts av oförstående och motvilliga kommunpolitiker och makthavare framställs ofta bristen på pedagogisk utbildning som ett argument, medan verkligheten är den att det idag är möjligt att bli lärare utan att ha nödvändig kunskap om hur man lär barn att läsa, genom att läsmetodik tagits bort som obligatoriskt ämne ur lärarutbildningen, och läsfärdigheten sjunker bland svenska elever.

I den nya skollag som regeringen lägger fram senare i år blir även förskolan en egen skolform. I lagens mening blir då förskolan en frivillig skolform som lyder under liknande tillsynsbestämmelser som övriga skolväsendet. Arbete pågår för att samma regler som i dag gäller för den allmänna förskolan för fyra- och femåringar även ska gälla för treåringar. Alltmer kommer barnens liv från tidiga år omfattas och styras av läroplaner och regelsystem över vad de ska få sig tilldelat av kunskap, undervisning och värdegrund. Samhällelig barnomsorg och skola andas alltmer totalitärt styre.

Förkunnaren och opinionsbildaren Arne Imsen bemötte redan på 70-talet denna utveckling och angav visionärt en då uppseendeväckande väg. ”Mor är den bästa pedagogen!” Föräldrar som insåg sitt ansvar gentemot sina barn tog resolut sina barn ut ur de kommunala skolorna och inledde hemundervisning utifrån då gällande paragraf i skollagen. Vidare gjorde han fullständigt upp med skolsystemet och proklamerade frimodigt: ”Bättre ingen skola alls än statens skola!” Idag förstår vi mer innebörden och djupet i dessa profetiska slagord.

Den kristna familjens syn på värdefull och meningsfull undervisning ges inte utrymme i vårt samhällsklimat idag, men då inget alternativ synes kvarstå fungerar hemundervisningen. Den är suverän i sitt slag och betydligt mer känd och accepterad utanför vårt lands snäva kontrollgränser. Hemundervisning ger föräldrar och barn dessutom en berikande gemensam nämnare i vardagen, ett familjeliv. I fungerande hem och familjer finns den naturliga jordmånen för att växa som människa. Där tränas och prövas de egna och andras argument, för och emot, i en trygg miljö. I den nära trygga kretsen grundläggs identiteten som sedan allteftersom i nya sammanhang prövas under uppväxten.

Kraven på svenska barn är orättvisa och alltför höga. Utsatta och utslängda på den experimentsfyllda arenan där ständigt nya rön, idéer, impulser och uppfattningar ska prövas, letar de förvirrade efter den vuxenvärld som kan ge svar på frågor, och som kan sätta gränser mellan rätt och fel. Bland aktörerna syns RFSL som fortsätter ställa krav på mer ingång i skolvärlden. Med genuspedagogik i tidiga åldrar och medveten kristendomsförnekelse, fostras i landets skolor en ny generation fram, en generation identitetssökande människor utan kunskap om sin sanna historia och därmed också utan framtidshopp. De tränas till att ha åsikter för och emot i de mest häpnadsväckande frågor, de tränas i social kompetens och konfliktlösning, alltmedan den institution som genom skapelsen är satt att genom naturlig samvaro vårda, fostra och bilda, effektivt motarbetas med syftet att sättas ur funktion. Tilltron till familjen och föräldrars livserfarenhet och kunskap är bortsopad och svensk skola kan med lagen i ryggen kliva in med storstövlarna på, rakt in i redan utsatta människors livssituation och utan skrupler pådyvla kunskaper som djupt kränker både elev och föräldrar. Överförmynderiet har passerat tillåtna gränser och individens kamp för tro och övertygelse tilltar markant. 70-talets slagord är mer aktuella än någonsin, och kampen för rätten att på grund av tro och övertygelse undervisa sitt barn i hemmet går vidare!

Det är en föräldrarätt med stöd både i Europakonventionen och i FN’s stadgar för mänskliga rättigheter men framför allt i Guds Ord, Bibeln. Där är det, och har alltid varit, en självklarhet att barnens fostran och utbildning i första rummet är föräldrarnas ansvar. Ett rätt fungerande samhälle i sin tur uppfyller ansvaret att stötta varje förälder i sitt val.

Enligt Europakonventionen, vilken gäller som svensk lag, skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Trots en tydlig lagstiftning inom området där föräldrarnas rätt att själva välja undervisningsform framgår, är det ett okänt faktum för många av landets kommuner. Man ställer sig främmande inför vad lagen säger. Det har till och med gått så långt i vissa kommuner att föräldrar som i gängse ordning ansökt om sin självklara rättighet till enskild undervisning, fått svaret att det inte går för sig, att det faller utanför systemet och att lagen inte medger sådana personliga initiativ.

Tillämpningen av den svenska Skollagen är motsägelsefull. Å ena sidan finns rättigheten med i 10 kap § 4 som deklarerar att alternativa undervisningsformer än de som övrigt anges i lagen, skall medges. Å andra sidan, eller i praktiken, visar det sig att myndigheterna hellre väljer att diskvalificera deföräldrar som åberopar sin rätt, genom att felaktigt hota föräldrarna med vite ifall föräldrarna inte gör vad som förväntas av dem eller att barnet inte infinner sig i den skola myndigheterna beslutat. Man stöder sig då på en lagparagraf som inte har något med alternativa undervisningsformer att göra:

-Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske, får styrelsen för utbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet överklagas. (3 kap § 16)

Vad lagen säger, i samma kapitel § 13, om skolans skyldighet att se till att varje barn som bor i kommunen, och inte går i dess grundskola, får sin utbildning, lämnas föräldrarna ovetande om.

Kommunen ska alltså vaka över att skolpliktiga barn, som är bosatta i kommunen men inte går i dess grundskola eller särskola, på något annat sätt, exempelvis genom hemundervisning, får föreskriven utbildning.

Av statistiken att döma är antalet svenska föräldrar som beviljats enskild undervisning få, mycket på grund av att kommunerna underlåtit informera om rättigheten. Egentligen finns det ingen tillgänglig statistik utan uppgifterna bygger på en uppskattning som visar på att det finns mellan 100 och 200 barn, enligt vissa källor ända upp till 500 barn, i Sverige som idag uppbär enskild undervisning, utanför den allmänt vedertagna skolformen.

I USA hemundervisas dubbelt så många barn som det finns i hela svenska skolsystemet och i Storbritannien anses hemundervisning vara fullt jämställt med landets skolor. För att hålla oss till våranärmsta grannländer så är hemundervisningen mycket vanligare i exempelvis Norge och Estland där procentsats i förhållande till befolkningsmängd visar på mångdubbelt antal barn som åtnjuter rättigheten.

Utan att ta upp de många problem som präglar skolvärlden idag och utan att jämföra vilken undervisningsform som rent kunskapsmässigt är bättre eller sämre än den andra så existerar det faktum att övertygade föräldrar av bibliska skäl valt att inte skicka sina barn till statens skolor och inte heller till de bidragsstyrda friskolor som existerar. Det finns värderingar i livet som skolan av idag berövar barnen och istället fyller med en identitetslös ideologi i avsaknad av den grund som behövs för att ett samhälle ska fungera i sitt uppdrag att betjäna dess medborgare.

Skolverket informerar om att: “En läroplan är en förordning som utfärdasav regeringen och som ska följas.” Den har även godkända friskolor skrivit under på. Under rubriken “Grundläggande värden” fastslås att “Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell.” Det finns ingen sund troende förälder som kan skriva under på den parollen då Bibeln uppmanar att inskärpa dess ord hos sina barn.

I dagens läroplan finns en passus som upplyser om hur kristen tradition och västerländsk humanism historiskt sett legat till grund för människolivets okränkbarhet i vårt land. Den formuleringen arbetar man nu på att ta bort. I praktiken är den kristna etiken redan bortplockad från skolväsendet och formuleringen i sig är verkningslös. Den har redan plockats sönder av den avkristnade och könslösa människosyn dagens unga generation ivrigt matas med. Homosexuellt partnerskap och andra perversa relationer jämställs med äktenskapet och den lärare som i skolundervisningen påstår något annat förpassas till något av de utbildningscenter som upprättats för att uppdatera och anpassa lärarkåren till den människosyn som bestämts vara rådande.

Den människosyn som idag matchats fram och lagstiftats om över huvudet på svenska folket är förödande. Debatten om att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning är aktuell. Nästa år kommer en statlig enmansutredning att presenteras som föreslår att partnerskapslagen avskaffas. Redan är borgerliga vigselförrättare genom lag tvingade att även viga samkönade par, något som banar vägen för kommande lagförslag. Bibelns beskrivning av äktenskapet som ett livslångt förbund som ingås, där man och kvinna förenas till ett, anses vara förlegad och diskriminerande. Det är sådana krafter som styr utvecklingen i dagens skolor och på det sättet vill skapa morgondagens samhälle.

Kyrkorna rasar över lagförslaget och hotar med att avsäga sig rollen som vigselförrättare och allt samarbete med Staten på det området. Ett uddlöst initiativ som inte leder till något annat än att skynda på utvecklingen för de som arbetar på att få bort ingåendet av äktenskap från församlingarna. Självklart borde varje bibeltroende medborgare kraftigt protestera mot förslaget men samtidigt komma ihåg att denna lagändring speglarendast en del av ett alltmer perverst samhälle. Om protesten ska åstadkomma något resultat bör den kristna församlingen bryta med Staten även på övriga områden och säga nej till kommunala och statliga bidrag. Tiden närmar sig då vi för att bevara våra ungdomar från förfallet kanske tvingas agera som baptisterna i 1800-talets Sverige som istället för att gå emot sitt samvete och infoga sig under kyrkans dåvarande makt, ordnade egna olagliga vigslar för sina medlemmar. Vilken gudfruktig man eller kvinna vill inför Gud ingå ett äktenskap, legaliserat av en förrättare som i sin tjänst utövar helt bibelstridiga värderingar?

Guds församling i tiden är kallad att vara bärare och förmedlare av Guds rättfärdighet, ett uppdrag som kräver avskildhet. Församlingen är också en fridlyst plats där barn och föräldrar ryms och kan få stöd och hjälp i sin kamp för att bevara sanna bibliska värderingar. I Marantaförsamlingen benämns delar av den sfären Pilgrimsskolan, där också föräldrar med sin andliga hemvist i församlingen och som valt att bedriva hemundervisning inryms.

För de föräldrar i församlingen som valt att hemundervisa sina barn är det inget alternativ till andra skolformer utan snarare en självklar rättighet. Men det är mer än en rättighet – det är också en skyldighet, att som förälder utbilda och fostra sina barn i enlighet med sin egen tro och övertygelse.

-Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus. (2 Tim 3:14-15)

Klicka på bilderna för att zooma in.

Klicka på bilderna för att zooma in.

Klicka på bilderna för att zooma in.

Klicka på bilderna för att zooma in.