med att det nya huset som genom de offer ni skickat och våra bröders uthålliga arbete blivit färdigställt på mindre än två månader!

Lördag eftermiddag samlades vi på och vid terassen av det nya huset, till en riktig tacksägelsehögtid. Sean ledde mötet, och kallade fram både Paul och Luson, som varit med från första stund i byggarbetet. De sjöng och uttryckte stor glädje över att huset är färdigställt. Delfina, som nu fått ett fint hem för familjen, kom fram tillsammans med sina barn, och ledde sången med en frimodighet och glädje man knappt sett hos henne!

Frid, kära syskon!

Vi har nu kommit tillbaka efter ett besök i bergsbyn Baptiste i Haiti. Det var Veronica, Sean, Emanuel och jag som åkte. Flera av församlingens syskon i Palavé har anhöriga i Baptiste, och sedan broder Marcelo med frun Fifa samt Jessika och de andra barnen flyttat dit för ett par månader sedan, har vi känt ännu starkare band med Baptiste. Vi har haft telefonkontakt med Marcelo och Fifa nästan varje vecka. De har alltid varit så glada och tacksamma när man pratat med dem, trivs bra och längtade efter besök. Fifa var höggravid när de flyttade, och har sista veckan legat på sjukhus för högt blodtryck, men dagen innan vi åkte dit, ringde Marcelo på eftermiddagen, riktigt upprymd: – Nu har Fifa fått barn! En flicka! Och när vi så dagen efter kom skumpande efter den lilla gropiga kärrvägen, så satt han vid sitt hus, som visade sig ligga alldeles intill det lilla hus församlingen hyrt mitt i samhället. Han följde med oss och även lilla Jessica kom och hjälpte oss städa och diska i huset som stått tomt flera månader. Marcelo fick tjäna som tolk och rådgivare. Det kändes verkligen bra att ha någon från församlingen som tog emot oss då vi kom!
Vi hade ju planerat att gå med skolmaterial till Mont-Leon, som ligger fem kilometer bortom Baptiste, men det visade sig att skolan ännu inte börjat höstterminen. Så broder Luka som förestår skolan, fick ta emot skolmaterial och medel. Vi gick hem med matkassar till några familjer som har speciella behov. Daniela, som är med i församlingen i Palavé, har sina gamla föräldrar där. Vi fick lämna matvaror till dem, och de uttryckte stor tacksamhet. Så hade vi med en del mediciner, som vi lämnade till Dr Katthy, som är känd som de fattigas läkare. Vi lämnade också en del vätskeersättning och dropp till kliniken där det nu ligger flera kolerapatienter.
När vi var hemma i bostaden, kom ständigt folk på besök. En ung broder, Edni, som är med i baptistförsamlingen där Berno varit inbjuden att predika, satt tålmodigt på vårt trappräcke och tolkade alla som ville samtala. Än var det mammor med sjuka barn, än var det en skoldirektor som kom och undrade om vi inte kunde hjälpa hans skola också. Det som grep mig mest, var en ung pojke som kom med foton av en hel skara barn. Dessa barn blev föräldralösa vid jordbävningen i Puerto Principe för snart två år sedan. De fick komma till Baptiste, där många öppnat sina hem och tagit hand om dem som fosterbarn. Den här unge mannen som visade fotona, brukar samla dessa barn några gånger i veckan och leka med dem. Något slags dagis. Han har helt klart stora behov av hjälpmedel.
Vägen förbi vårt hus, gick från bergen ner till sjukhuset. Flera gånger under våra två dygn, kom man springande med kolerapatienter på bår. I sjukhuset fanns fyra som låg med dropp när vi tittade in. Och på kolerakyrkogården som låg litet bortanför den andra, fanns 21 nya gravar. Därav fyra för barn. Man riktigt kände hur det isade i hela kroppen, när det kom en grupp springande med kolerasjuka på bårar. Haiti har verkligen drabbats av svåra prövningar.
Emanuel filmade en del som kan förmedla intryck på ett bättre sätt än ord. Hoppas ni får möjlighet se den filmen som han sänt över. (Finns att se i det här inlägget)
Så avslutar jag med hälsningar från syskonen i Haiti, och ett bibelord vi läste tillsammans första morgonen vi var där, ett ord som är en ständig påminnelse om vårt ansvar att ge ut av de gåvor vi fått. Att förvalta vad Gud gett oss för att vara till maximal välsignelse: 2 Kor 9:6-15
Tack kära syskon för att ni bär oss i förbön och offer!
Hälsning från oss alla genom Stina

Theresia köper in mediciner till Haitiresan

På torsdag kommer några av församlingens utsända missionärer i Dominikanska republiken att göra en resa till Baptiste i Haiti. Stina, Emanuel, Veronica och Sean kommer att ta med sig en del mediciner, mat och annat som det finns behov av. Var med och bed för resan.

Under veckan som gick kunde Comunidad Maranata påbörja byggnationen av ett hus i Palavé. Huset är till en fyrabarns-familj som fram tills nu levt i ett hus som inte kan beskrivas som annat än ett ruckel. Här följer några foton på när grunden läggs. Klicka på rubriken för att se foton.

Gud välsigne och bevare er alla, ni är i mina tankar och böner dagligen.

Att vara här i Santo Domingo har verkligen öppnat mina ögon för det arbete som alla de involverade har lagt ned. Det tog litet tid att landa och börja känna sig hemmastadd med folk, men församlingen i Palavé och folket i Cañadan är så öppna och de fick mig att känna mig så välkommen att jag nu känner mig helt hemma. Jag tycker om att följa med Stina till våra enkla men också uppskattade bibelstudier i Cañadan. Stina skriver ut en bibelvers och vi promenerar ner till Clothildes hus, det är extremt varmt och stanken från avfallet är ibland överhängande. Folk bor i små, enkla hus och elektriciteten kommer och går utan förvarning.

Det är alltid en stor grupp människor som spelar bingo i gången utanför Clothildes hus och det kan bli ganska bråkigt med en hel del käbbel, och om det finns elektricitet så ekar det av hög musik genom dalen. De flesta människor som vi möter på vår väg känner igen oss och de hälsar med värme. Jag har aldrig känt mig hotad någon gång här, även om jag har lagt märke till en del skumma affärer och lukten av marijuana ibland. Vi hälsas varmt och stolar ställs fram, ibland från olika hem så att det finns tillräckligt för alla att sitta. Vi är kanske 5-6 stycken.

Stina läser bibelversen för dagen, och vi repeterar alla efter henne, sedan fortsätter vi att läsa ett kapitel. Eftersom min spanska inte är så bra börjar mina tankar att vandra litet fritt och snart kan jag få fatt i den känsla som de flesta i gruppen hyser. Jag tror att de har många vardagliga problem som de brottas med, men det är inte förrän vi nämner våra böneämnen som de hörs av. Jag kan bara gissa om de djuapre, underliggande bekymren som dessa människor kämpar med varje dag. Vi måste komma ihåg dem i våra dagliga böner. Vi dricker alltid kaffe tillsammans efteråt, och samtalar litet. Jag känner mig så välkommen och så hemma, och jag är säker på att vad de än har hemma i sina hus, det skulle de ge mig ifall jag frågade. Den materiella världen verkar

avlägsen, och den andliga ter sig desto starkare av den anledningen.

Mötena i Palavé är litet annorlunda, men det fattas inte människor som vill vittna och sjunga till Jesu ära. Det finns alltid många barn, men för det mesta så sitter de och lyssnar och sjunger med. Emanuel har hållit några underbara bibelstudier, och Stina är alltid redo att översätta. Arbetarna kanske är få, men de är villiga… halleluja!!!! Gabriella är en sådan underbar mor, det kan inte vara lätt med både Saga och Nora i denna hetta, och även om vi alla hjälper så mycket som möjligt, så är hon ett starkt torn bakom Emanuel, vilket ger honom möjlighet att predika Guds ord och ännu mycket mer. Igår kom en liten flicka på kanske 4-5 år och satte sig i mitt knä medan vi hade vårt möte. Hon har varit litet blyg och har haft problem med hörseln. Jag blev både förvånad och glad när hon klättrade upp i mitt knä och satt med mig en stund. Jag tror att hon, som många av oss, bara behövde en kram.

Vi har haft några tankar denna vecka om att kanske odla våra egna tomater, gurkor etc. och även om det bara är på ett tidigt stadium, då det handlar om att lägga frön i jorden, och så vidare, så tycker jag att det vore fantastiskt om vi kunde odla några varor själva och ge dem till medlemmarna i vår församling. Jag kommer att hålla er alla uppdaterade om hur det kommer att gå. Det är tidigt än, men det finns rejält med ambitioner. Jag känner att saker och ting verkligen går bra här, vi kan hjälpa varandra så mycket som möjligt och det vardagliga arbetet faller naturligt på dens lott som är mest lämpad för uppgiften ..Gud är god..!!!

Jag saknar er alla och önskar er Guds välsignelse. Herren bevarar och fyller er tid med kärlek som bara kan komma från vår Herre Jesus Kristus …Kom snart, Herre!”