”Tack för att ni hjälper oss att gå i skola!”

Vi var några missionärer från Comunidad Maranata som for
upp till de avlägsna bergsbygderna för att besöka skolan i
Mont-Leon där cirka 600 barn ges möjlighet att gå i skola tack
vare alla gåvogivare. Skolan har 15 lärare som alla betalas av
missionen under förutsättning att eleverna får studera gratis.

Den här gången kom vi precis då
många av eleverna hade examensprov. Det var terminens sista dag
innan jullovet. Vi har lärt känna flera av eleverna som alltid blir
så glada när missionärerna kommer på besök. Flera av barnen
uttrycker spontant: ”Tack för att ni hjälper oss att gå i
skola”. För dem finns det inget annat alternativ att tillgå i
denna fattiga del av världen som Haiti utgör.

Skolan i Mont-Leon har under alla år
fungerat på en lånad tomt och under mycket enkla förhållanden.
Väggar och tak består av upphängda presenningar och plåt. Golv
finns inte. Alltsedan 2010 när vi första gången besökte platsen
har man strävat efter att bygga en ny skola på egen tomt men
resurser har saknats.

Nu, vid årsskiftet 2014/15, står
skolan inför ytterligare en svår prövning. Senast den 4 januari
2015 måste tomten tömmas och skolan flyttas på grund av att
markägaren ska påbörja en byggnation där. Skolan hänvisas
istället till en näraliggande tomt.

Hjälp 600 haitiska barn att få en
ny skola

Vi vill väldigt
gärna hjälpa alla dessa barn att även fortsättningsvis kunna gå
i skola. Med förhållandevis små medel kan vi se till att bygga en
ny skola till dem på den nya tomten. Som en första lösning behöver
toaletter, lärarrum och en skolexpedition byggas samt att 12
tillfälliga skolsalar behöver sättas upp med pålar, plåttak och
någon form av väggar till de 600 eleverna.

Denna första
etapp beräknas kosta cirka 50.000 svenska kronor och kan stå
färdigt inom en månad. Om vi hjälper barnen i Mont-Leon med att
snabbt iordningställa lokalerna kan skolan vara igång redan i
slutet av januari månad och läsåret fortsätta utan avbrott.

Ett oroligt Haiti

Haitis dryga 200
år som självständig republik har ständigt präglats av oro och
instabilitet. Landets siste diktator, Jean Claude Duvalier, mer känd
som Baby Doc, avsattes för 28 år sedan. 1991 blev Jean Bertrand
Aristide den förste demokratiskt valde presidenten någonsin, bara
för att störtas genom en statskupp några månader senare. Aristide
fick dock stöd att återfå makten vid några fler tillfällen men
2004 tvingades han i landsflykt och han kom tillbaka till Haiti för
bara ett par år sedan.

2011 fick Haiti
efter flera omtumlande valomgångar med valfusk en ny regering med
president Michel Martelly i spetsen. Utan majoritet har han sedan
dess försökt att genomföra politiska förändringar. Nu i dagarna
tvingades landets premiärminister Laurent Lamothe att avgå och
kraven på att också Michel Martelly ska avgå är stort.
Huvudstaden Port-au-Prince har senaste tiden drabbats av våldsamma
protester där stora skaror av haitier uttrycker sitt missnöje mot
frånvaron av demokratiska val. I botten sägs det vara en konflikt
mellan regering och oppositionella om tidpunkten för nästa val samt
en misstro som misstänker att Martelly siktar mot envälde och att
tillskansa sig diktatorisk kontroll över statskassan.

Problem vid gränsen

Då vi i onsdags
skulle resa tillbaka till Dominikanska republiken var gränsen
stängd. En stor skara mest unga män hade samlats utanför en
militäranläggning där högljudda diskussioner pågick. Vi vände
och åkte tillbaka till en av FN-baserna som finns ett par kilometer
in i landet där vi fick försäkringar om att det just nu inte
skulle vara någon större fara att resa i området, att protesterna
vid gränsen förmodligen skulle gå över. Väl tillbaka vid den
stängda gränsen hade både folkskaran och antalet polis och militär
hunnit växa.

En tulltjänsteman
som vi kände sedan tidigare fick syn på oss. Han kom fram och sa
att vi måste vara försiktiga men att han skulle hjälpa oss förbi
oroligheterna. Han hoppade in i bilen och guidade oss fram på en
knappt framkomlig bakväg. – Fortare, sa han gång på gång,
samtidigt som han oroligt tittade bort mot protesterna. Väl framme
vid gränsen sa han åt oss att åka över utan stämplar och andra
dokument som vanligtvis är nödvändiga. På andra sidan gränsen
fick vi förklara för den dominikanska tullen som verkade vara väl
insatta i problemet.

På det sättet
kan man med korta ord beskriva den politiska oron i Haiti. Stabilitet
saknas. Ena stunden märks ingenting av oro på ytan. Nästa stund
kan det vara farligt att röra sig ute.

Baptiste

När man rör sig
i Baptiste uppe bland de många vänner vi fått i bergsbygden känns
oroligheterna långt borta. Det är som att tiden står stilla i det
lilla samhället. Tillgång till internet och annan modern
kommunikation är obefintlig och man lever efter solen. Då det blir
mörkt på kvällen så är det mörkt överallt. Dagen är slut. Man
sover. Tidigt på morgonen, vid fem, börjar livet igen. Man lever
tillsammans med naturen och är beroende av naturen.

I Baptiste finns
också de enskilda människorna vi möter. Flera av dem har vi
rapporterat om tidigare, som Claudine, den poliosjuke pojken som nu
hunnit fylla 12 år. Han sitter dagarna i ända på en stol från
IKEA som vi köpte åt honom för ett par år sedan. Den har hunnit bli sliten och även för liten så vi får ta med en ny och större vid nästa besök. Då vi träffades den här gången blev
han så otroligt glad och vi sjöng sånger tillsammans. Mamman
förklarade hur Claudine börjat få svåra kramper och att de med
hjälp av läkare försöker hitta lösningar. Fortsätt att bedja
för Claudine.

Den här gången
så kunde vi också hjälpa två föräldralösa syskon med skolgång.
De har fått sitt hem hos en familj i Baptiste som öppnat sina
dörrar för dem. Barnens föräldrar omkom i jordbävningen i
Port-au-Prince för snart fem år sedan.

Fifa och Marcelo
Revolus bor tillsammans med barnen på sin gård några kilometer
utanför samhället och har där iordningställt ett rum som tjänar
som missionsärsbostad de gånger vi kommer på besök. Marcelo
fungerar också som guide och tolk åt oss när vi är där.

Arbetet i Baptiste
och Mont-Leon är angeläget. Fortsätt att bedja för och stödja
missionen i Haiti.

Fridshälsningar i
juletid 2014

Berno Vidén