Midnattsropet ges ut av Maranataförsamlingen med sex nummer varje år. Varmt välkommen att teckna dig för en kostnadsfri prenumeration.
Publicerar här en påminnelse av uppdraget som har följt och präglat tidningen sedan dess första nummer hösten 1960.
Ur första numret: – Midnattsropet önskar ropa till syndare och fromma, att tiden efter allt detta är mycket kort. Jesus kommer snart! Därför tror vi det vara vår plikt, att utan ovidkommande hänsyn i Jesu namn gå till attack mot andlig försoffning, ljumhet, tvivel och vanmakt, som i så hög grad slagit väckelserörelserna i vårt land i fruktansvärda bojor.
Tio år senare (1970) skrev Arne Imsen, att Midnattsropet vill …
INDOKTRINERA. Ja, det låter misstänkt. Men med tanke på alla de krafter som arbetar intensivt och metodiskt i alla miljöer och på olika nivåer för att underminera trons grundvalar och beröva människorna möjligheten att komma i beröring med och påverkas av väckelsekristen tro, verksamhet och frälsningslära, är det absolut nödvändigt att befästa trons doktriner hos kristna bekännare, och möta håglöshet och vankelmod med radikala ställningstaganden hos övertygade härolder med vision och försakelsevilja. Endast kompromisslös framåtanda kan göra frälsningsbudskapet känt bland ett religiöst drogat folk.
qqq
INFORMERA. Det finns inget budskap mer angeläget än det som rör sig om Jesu tillkommelse. De eskatologiska tecknen hopar sig och antikristliga men givetvis också urkristliga aktiviteter engagerar och bildar block. Den karismatiska vågen och andra parallella företeelser på andelivets område följer vi med vaksamhet och stegrat intresse. Ekumenikens breddning och utveckling ska bevakas och relationerna mellan landets statsdirigerade folkkyrka, dess statssubventionerade frikyrka och det samhälle för vilket de alltmer tenderar att degraderas till religiösa serviceorgan, måste profetiskt belysas. Kyrkornas och samfundens sociala, politiska, kulturella och ekonomiska maktsfär vidgas samtidigt som det genuint kristna uppdraget förflackas och andligheten urtunnas. Det är svåra frågor, och det väcker anstöt att ge de olika anderiktningarna rätt namn. Men vi ska våga försöket i Jesu namn.
Så hoppas vi på bättre tag med rapporterna från när- och fjärrmission.
qqq
INSPIRERA. Bönelivet måste med nödvändighet förnyas om inte elden ska slockna hos midnattstidens evangeliska ljusbärare, och bibelstudiet måste återfå sin dominerande plats i församlingsgemenskapen. Detta måste ske på bekostnad av alla väsensfrämmande element, som håller på att befästa sina positioner under det den kristna församlingen samtidigt berövas sin rätta identitet och sitt gudomliga signum.
Själavinnande och vittnesbörd är en sällsam plikt och livsbejakande förmån till frigörelse för varje frimodig bekännare. Vi åstundar att få vara med och ge andliga impulser och praktiska råd för att med den helige Andes hjälp genomföra det urkristna evangelisationsidealet, genom krossade och rörda hjärtan från man till man.
Midnattsropet är ingen offerbox eller förlängd kollekthåv. I kampen mot många avarter och missbruk vill tidningen uppmuntra alla till nytestamentlig offertjänst för Guds verks fromma, lokalt och universellt.
qqq
INTENSIFIERA. Mänsklig heroism räcker aldrig till för att bygga upp ett Guds verk som blir bestående. Beslut och föresatser som inte är förankrade i Klippan har föga möjligheter att överleva utan konstgjord andning med gråtmild stämningsmystik eller människoförgudning. Den dukar under för den realism förverkligandet av ett gudomligt uppdrag innebär. Midnattsropet har ingenting att ge åt dagdrömmare eller hyperandliga svärmare. Vår stora önskan är fastmer att kunna inspirera var man och kvinna, ung eller äldre, till evangeliskt arbete där uppgiften fortfarande kräver mest; det lokala plan där alla lever fram det mesta av sitt liv. En andeinspirerad och uthållig och praktiskt genomförd närmission i portuppgången, bostadskvarteret och hemförsamlingen eller gruppen är den bästa garantin för framgångsrik fjärrmission, vilken ingenting annat är än en fortplantning av upplevelser och erfarenheter till medmänniskorna bortom de egna sockengränserna.
I vår Konungs missionsstrategi står Jerusalem först, och den som börjar fungera enligt den mönsterbilden får snart perspektivet förlängt, ty så är Andens egen dynamik. Den expansionen är värd alla insatser, och på det sättet vill vi, medan vi väntar Jesus tillbaka, uppmuntra alla att verka så länge det givs några möjligheter.
qqq
IRRITERA. Ofta måste signalerna skapa obehagliga reaktioner hos de som hör dem och inte kan frigöra sig från den påträngande känslan av skuld och ansvar. Det behövs verkligen larmande väckelsesignaler och basunstötar med klart ljud. Hög stridsberedskap är anbefalld och absolut nödvändig i den totalitära maktkampen mellan ljusets och mörkrets andehärar vi alla är inkastade i. Skall denna beredskap kunna upprätthållas måste njutningsreligionen bekämpas och samhällstillvänd reformiver behandlas som förräderi mot evangelium och tron. En kristen är världsfrånvänd men absolut inte samhällsfientlig. Han väljer med omsorg operationsbas för sina insatser.
Världen har flyttat sina gränser långt in i församlingslivet, och det är helt uppenbart, att det falska profetdöme, som denna sekulariserade ekumenik försett sig med kommer att göra allt vad som står i dess makt för att neutralisera verkningarna av skärande uppbrottssignaler och passivisera och hejda dem som gör sig redo för strid. Ty detta profetdöme har sina förutsättningar i en politiserad, kommersialiserad och professionaliserad religionskult, och andedöpta avfällingar är dess ideologer och inspiratörer.
qqq
Vi står samlade med den för sin naivitet klandrade Jesus-rörelse, som i denna tid från alla väderstreck fylkar sig kring den uppståndne Frälsaren och formerar sig till en mäktig Ordets vatten-, blod- och anderörelse, ett övernationellt pilgrimståg i smädedräkt på väg ut ur den värld som åter och åter korsfäster deras Herre och Mästare.
(Ur MR nr 4-1970)
